Funderar lite över det här med tränings-LUST!  När hittar man sin träningslust och när blir det kul att träna? Jo det kan man undra, sanningen att säga så finns den där hos mig IBLAND. Nu har det varit jul och nyår och för första gången efter nyår har jag varit på gymmet. Äntligen. I och för sig har jag kört yoga här hemma, en utmaning jag hittade på youtube så jag har rört mig. Men yogan funkar på ett annat sätt, den är avslappnande samtidigt som den stärker kroppen, men så mycket flås och svett är det inte, ja förutom vissa knepiga övningar då. (När man är glad att ingen filmar eländet 😂)  läs mer om den längst ned. 

Så träningslusten hade jag den idag? Svaret är enkelt. NOPE inte en enda liten lust fanns i min kropp idag. Nada, noll, zero, SÅ ibland måste man faktiskt tvinga sig iväg. Inte tänka efter, inte fundera över diverse ursäkter man har till att stanna kvar i soffan. Och tro mig dom ursäkterna är inte svåra att leta upp. Så efter nyårsfirandet och barnvaktat två av barnbarnen vid varsitt tillfälle kan jag äntligen hitta tillbaks till mina rutiner igen.  Så idag kom jag iväg till gymmet. 

Fast innan jag kom iväg fick jag springa i trappan flera gånger upp och ner efter saker jag glömt. Plockat fram vattenflaska, fått vattenflaska av make som var hemma på lunch, eftersom jag glömde den på diskbänken. Gått ut till bilen, glömma mobilen, "ah den är på hallbyrån". Ingen mobil på hallbyrå utan känna efter i ficka återigen och denna gång HITTA mobil i samma ficka som förra gången kändes helt tom. Då kan man ju börja fundera över om det verkligen är en bra idé att åka och träna?

MEN FÖR MIG, är det precis vad jag behöver en sådan dag. Problemet är bara att faktiskt tvinga sig ut. För dessa dagar är lusten LÅNGT borta och att fastna i soffan är inte svårt alls. Nu har egentligen inte träningen varit superlidande för förra gången var den 27/12 och idag är det den 8/1 så typ tolv dagar sen men 12 dar är tolv dar och blir lätt 13 dar. Och efter varje sådant avbrott är det så himla lätt att återigen fastna i "ah jag tar det imorgon tänket" och då är risken STOR att imorgon aldrig eller hellre är väldigt långt borta och man tappar träningen helt och ångrar sig långt i fram i juni när baddräkten ska på. 

Så när det då inte finns någon lust att träna DÅ måste man faktiskt tvinga sig själv. 

Det är då  man måste komma ihåg känslan av träningen efteråt. Inte tänka bara ta på sig träningskläder och öppna dörren. Att man övervinner sitt eget motstånd. Jag kom iväg, YES.   Just detta boostar självförtroendet något enormt att övervinna sig själv. Sedan så gör jag ju inte mycket annat träningsdagarna men sinnet och kroppen känns mycket klarare och betydligt mindre rastlös. 

Så knepet är: sluta med att hitta ursäkter och gå och träna ÄNDÅ, edit: för lusten och behovet av att träna kommer och man mår så mycket bättre av träning men första steget är ALLTID att kliva ur soffan. 

Och yogautmaning nämnde jag, är skitdålig på att fullfölja sådana här utmaningar. Men skam den som ger sig, envis? Så testar jag yoga with Adriene på youtube. Hon har en 30 dagars yoga som hon kallar det "Home A 30 Days yoga journey". Vi får se hurdan det går.