Vissa dagar slutar det aldrig, det där surrandet av tankar och jag har funderat många gånger på att tänk om man kunde ta en brandslang och rensa bort all skit som bara ligger där till ingen nytta. Andra dagar känns det som huvudet är ett enda surr av lösa trådar och inget hänger ihop. Börjar man dra i en en ände dyker snart en ny tråd upp och allt bara snurrar ihop sig till ett andra trassel. Och troligen kommer detta inlägg att speglas av detta trassel så sorry i förväg i så fall. 

 

Detta löser jag för det mesta med att inte tänka alls. OCH undrar ni hur kan man låta bli att tänka? Jo man sätter på en bok i öronen sedan är det löst. MEN samtidigt innebär det ju att man liksom glömmer bort att vara i nuet och njuta av att bara vara. 

 

Ja ni fattar det är ingen reda alls på det här. MEN ett ställe jag bara ÄR är när jag fotograferar. Har fotat mycket blommor den sista tiden och mest för att på sommaren är de bara där, och man slipper återigen att tänka. Jag försöker utveckla även mitt blomfotograferande genom att tänka på vinklar och bakgrunder, men hur det än är, så är och förblir en blomma en blomma. 

 

Jag har försökt komma på ett fotoprojekt som jag kan utveckla bara för mig själv, men det liksom stannar där, vid en tanke, och i och med att jag undviker att tänka för mycket kommer jag inte vidara. Det är liksom en never ending story som inte leder någonstans.

 

SOM det här med att älta gamla tankar. Jag tänker inte så mycket längre på min skolgång och allt jag utsattes för där, det finns liksom ingen vits med att ha ångest för något jag ändå inte kan ändra på idag. OM inte annat är det den bästa läxan i livet jag verkligen lärt mig. Att inte ångra något som hänt bakåt i tiden, för hur jag än vänder på saker och ting i mitt huvud är och förblir det bakom mig, och inget kan ändra på det idag så varför lägga energi på att fundera på sånt idag.

 

Jag kan acceptera och leva vidare idag, utan all ilska och ånger för allt som gjordes eller inte gjordes och det är så skönt. Att släppa taget om ont är att släppa taget av ångest, iallafall för mig. När jag slutade älta började jag må bättre. OCH att inte leva bakåt i tiden inne i huvudet är inte helt enkelt. Det är mer av en proccess som inte är gjort på en fikarast utan tar flera år av hårt arbete, och jag har arbetat hårt för där jag är idag.

 

JA förutom då dessa dagar när huvudet snurrar mer än vanligt, dom onda tingen (trådarna) finns kvar, men mer som ett ärr som påminner mer än skaver. Men jag har inte längre ångest över snuttriga gamla trådar utan jag försöker mer fånga trådar av andra positiva minnen, som också är en del av mig, . Kommer nog ett inlägg om tid och funderingar kring detta, för det här är något jag tänkt mycket på sedan min mamma gick bort i oktober förra året, bara dagar efter min 60 årsdag. 

 

Bilden till detta inlägg är en bild jag fotade på rygg liggandes på en gammal sliten yogamatt fotat rakt upp, och var så fångad av stunden och fotondet att jag för någon timme bara fanns. Ni får ha en skön torsdagskväll gott folk, så höres vi när vi höres.