Jo ibland funderar jag på det här med att stämpla personer som introverta eller extroverta. Vem av dom är jag och måste man veta det. Ibland känner jag mig mest introvert tror jag. Har inget behov att prata jämt, tycker om tystnaden. Gillar inte prata med folk i bastun och när jag tränar.  

Skit då är jag nästintill osocial och okontaktbar, liksom i en helt egen bubbla och det är så skönt. Skönt att jag inte känner folk och med lurar i öronen så hör jag inte det som sägs runt mig.  

Men ibland bland i avslappnade situationer eller på nån kurs eller där något har ett syfte ett mål, eller på jobbet, ja då är jag bekväm kan prata fritt och framföra min åsikt. Jag har haft ett rykte om mig att vara rak och säga ifrån om vad jag tycker och har ofta en klar åsikt om vad som är "rätt" och inte rädd för att framföra min åsikt.

 Och i det har jag svårt att ändra åsikt, för det behöver jag TID. Tid att fundera och klura och för att säkert få en så neutral bild av "problemet" som möjligt behöver jag en helhet. Jag kan inte fatta ett beslut snabbt utan att ha tänkt igen allt noga. Knepigt möjligt men det är jag. Min familj kallar mig envis,  🤪 jag kallar det beslutsam. 

Jag är inte rädd för att stå i för en grupp människor och framföra något, typ kurs eller liknande. Och har ansvarat både för föräldramöten och kurser inom foto och under några år var jag ordförande i Kinna fotoklubb. Ibland känns det nästan lättare att prata inför en hel grupp än med två/tre personer i en mindre grupp.  

Sen finns det något som heter högkänslig. Det är har blivit populärt på senare år och plötsligt är var och varannan människa högkänslig. Jag tror nog jag är det särskilt nu efter min sjukdom. 

 "Blir du lätt störd av oljud, av andras sinnesstämningar och har ett stort behov att egentid? "

 Artikel ur tidningen Kurera Nu är ju högkänslighet betydligt mer än bara en vilja i att vara ensam, men känner igen mig mmycket i det när man läser om just högkänslighet. 

https://kurera.se/fem-tecken-pa-att-du-ar-hogkanslig/ 

Men nu sammanlagt med detta ovan vem är då jag? En komplicera själ som lever mycket av sitt liv inne i huvudet. Tänker, funderar och planerar men har svårt att få tummen ur. Om jag inte gett mig själv fan på något. Som problem med dator eller andra fysiska riktiga problem, då blir jag som en iller som vägrar ge upp innan jag fixat till det. 

Och just tack vare det har jag löst många dataproblem på egen hand. Bara genom att envetet inte ge upp innan det är fixat. Lära mig fotografering, Lightroom, Photoshop likaså, vill jag så kan jag. 

Är tyst i större sällskap och är urdålig på väderprat. Men kan gå in i andra diskussioner utan problem om jag har en åsikt jag tror på.  Så varför ska man då stämpla sig för antingen det ena eller de andra? Jag är komplicerad, som alla människor under denna vår himmel.  Och numer är jag gammal nog att inte skämmas över det.