I och med min hjärninflammation och hjärntröttheten, har min hjärna ändrats. Jag kan inte längre gå i affärer som förr. Att sitta vid ett bord eller soffa där flera samtal sker samtidigt är oerhört uttröttande.  

Min hjärna sorterar nämligen inte längre ut bitar att lyssna på, den hör ALLT. Två pratar om dataspel samtidigt som jag pratar graviditet med min dotter, och hela tiden som jag måste koncentrera mig på mitt samtal hör jag samtidigt pojkarnas diskussion. Ja ni förstår själva det går inte mer än i korta stunder.   På jobbet (där jag inte varit på länge dock pga. Corona) Har jag träffat folk på fikat, och GUD vad folk pratar i mun på varandra, är det så på era jobb oxå? I vilket fall för en person med hjärntrötthet är detta en PINA! 

Därför bryter jag alltid maten före alla andra, inte för att jag inte längre vill prata och snacka skit utan att jag inte orkar.

Samma i affärer, att handla är inte längre speciellt kul, dels för att kläder? När behöver jag nya kläder, olika fina outfits i soffan? Dels för att det är skitsvårt att sortera ut alla intryck i en affär. Det är folk, ljud, och ljus i en salig röra. Tillsammans med det faktum att i bland ALLA stänger med kläder ska jag sortera ut och hitta något som jag samtidigt ska kunna hitta något plagg jag kan tänka mig att faktiskt köpa och dessutom orka gå till ett provrum för att prova. DET ÄR SVÅRT!  

Men när jag är ute i naturen, antingen på promenad eller för att fotografera är detta faktiskt en ny tillgång. För även ute hör och ser jag allt. Jag upptäcker små detaljer i naturen. Som skogens eget glitter på granen. Eller lingonen som är kvarglömda på lingonriset.  

Ljudet i bakgrunden, tåget vid stationen trots att jag befinner mig långt där ifrån. Flygplanet i luften eller vindens sus. Och ljudet av rinnande vatten, är inte det ljudet det mest avkopplande ljud du kan höra? Stannar alltid en kort stund vid ett vattendrag bara för att lyssna och ta in det som händer runt omkring mig. Att andas en kort stund.

I mitt fotograferande när jag väl tar mig ut MED en riktig kamera i handen kan jag se massor att fotografera att det ibland är svårt att välja ut något, men tid och rum försvinner och jag känner mig urstark. Ja tills dess det är dags att åka hem då är jag helt slut och får numera vänta tills dagen därpå att ladda in mina bilder.   Visar lite här från mina senaste fotoutflykter.  

Ha en skön kväll nu gott folk, kommentera gärna om vad ni vill se mer på bloggen. Om ni vill att jag skriver om något särskilt eller lite fler blogginlägg kanske om lite foto kanske?