Har haft en dipp en ORDENTLIG dipp.  Den har kommit smygande, lite då och då, ni vet så man knappt märker att den är närvarande. Men plötsligt vaknar man en morgon och ingenting är kul. NADA  och INGENTING.

Jag har tränat, kämpat och försökt att tänka positivt, men plötsligt så vaknar man den där morgonen och inser att detta inte är kul, alls! Hur jag än försöker peppa mig själv, träna min kropp, och min själ, hjälper det inte, jag mår skit ändå. De dagarna finns också, och man gömmer sig framför teven, som blir en ursäkt att slippa gå ut, slippa ta den där promenaden, och ALLT blir bara värre. och värre. Ja till den där morgonen då när man vaknar och upptäcker hur jag egentligen mår.                   

 JA då finns det flera sätt att attackera saken, antingen fortsätter man gömma sig, och kollar på teve. Serie efter serie, till man inser att ingen serie är rolig ändå och alla serier är bara skit, och man deppar ännu mer och allt snurrar fortare och fortare och sämre mår jag.

 ELLER köper man en cykel. Det har jag gjort. Köpte mig en cykel och nu är kontot tomt och ihåligt, den lilla sparade pengen jag hade är putsväck, MEN en cykel rikare.

 Glad i hågen cyklade jag hem, med min nya vita cykel. OCH insåg att det vara länge sedan denna tant cyklade. Men hem kom jag, HEL och andfådd. MEN lycklig, lycklig över att tanten fortfarande kan cykla, att jag orkade cykla hela vägen hem från Skene till mitt lilla hus, med min lilla gubbe som också köpte sig en cykel.

Skrajsigt är det att cykla när man inte cyklat på kanske 20 år, MINST, Särskilt att starta, men efter var gång blir starten om inte vackrare så i alla fall något mindre strulig.

Nu är ju saken den att livet vänder inte för att man köper en cykel, nej det är inte tyvärr inte så enkelt, men när man bestämt sig för att åtminstone försöka sluta med serier och hoppa ur tevesoffan så är det ett steg, ett steg mot att kämpa lite till, vägra lägga sig ner för att tyna bort framför en dålig serie.

Så mitt liv går vidare nu med cykel, och försöker hitta på nya saker att göra utan teve, som att sjunga, det är kul, att skriva dikter, oj det var också länge sedan JÄTTE länge sedan. Som denna lilla vers jag skrev en gång då för länge sedan (klistrar in den längst ned), och tror banne i mig att jag måste börja skriva mer, för det är kul. Kul att få använda sin egen hjärna istället för att matas av någon annan.

 

Gammal dikt - samma huvud nu som då.

 Mina tankar fyller i en ständig ström

 Det surrar i ett evigt  lopp

 Liksom en vattendroppes dröm

 Går det aldrig att säga stopp

 

 Så mina tankar har fest

 Och jag kan inte styra

 när jag surrar som allra mest

allt verkar i en enda yra

 

 Förstå mig då min kära,

 Och lyssna på mitt skri

 för jag vill ropa och svära

 satans jävlars och tvi