Vissa mornar alltså GAH, lite om mitt förvirrade morgonliv som hjärntrött. Ja nu är ju inte alla mornar så här, (som tur är) Men idag skulle jag enligt min läkare ta mig till vårdcentralen och ta ett blodprov för att kontrollera mitt natriumvärde. Sagt och gjort ställer klockan på 7:25 och ni tänker det är ju inte så tidigt. 

MEN då är ju mina vanliga morgonrutiner på så sätt att jag vaknar av katt runt sju som vandrar in, spinner går runt några varv, pratar spinner, lägger sig vid kudden och somnar intill mig liksom jag. Eller går han ner igen för att ta farväl av maken men jag somnar för det mesta, för att lugnt och stilla av mig själv eller för den delen av katt vakna nångång mellan 08.00 till 09.00 ,  som senast då för då ringer min klocka. 

Denna morgon väcks jag av min klocka, ingen katt ingenting har väckt mig och FAN nu när jag äntligen fick sova så måste jag upp. Lägger mig ner och tänker snooza 10 minuter. DÅ kommer katten. Eller rättare sagt han gormar, högt och tydligt krafsar på dörren som denna morgon såklart inte är öppen. Jag lägger huvudet i kudden och skriker jäkla katt (förlåt alla här för min dåliga svenska, men min morgonhumör är inte att leka med, älskar min katt.) 

Kommer ner sätter på kaffe, livets dryck går till badrummet och så kommer nästa skräck, jag ska till Vårdcentralen och ta blodprov och ser ut som jag kommit upp från underjorden.  Ska jag duscha? Men inser att både duscha OCH hinna ta kaffe inte går att förena om jag inte ska komma försent och utan kaffe? ALDRIG I LIVET, så tar borsten och torrschampot och här när jag börjar känna kaffedoften i näsan fattar jag morgonens förnuftigaste beslut, jag tränar efter blodprovet så duschar jag efter gymmet. Så borstar igenom håret, med torrschampo tar en raggardusch och tar så kaffe och en mjuk macka och så plötsligt så ser jag ut som en människa igen 

(Kan ju berätta för er så här vid sidan om, att jag äter inte mjukt bröd. Äter alltid knäckebröd. Men eftersom jag är kroniskt 5 minuter sen till allting i livet (ni som känner mig vet) hinner jag inte med en riktig frukost, och plötsligt har inte ett bröd sett mer lockande ut. Ni vet en sådandär från bageriet med massa frön på med ost, så en sån fick det bli) 

Men väl vid Vårdcentralen går allt jättebra, tills det visar sig att de inte hittar något jäkla prov på på sin lilla dator. Faaan, försöker nå min läkare, hon är inte där så de lägger en lapp till henne och jag tänker, "nu skiter jag i detta, vi tar det på måndag, bra beslut Ing-Marie lugnt och bra, inga större utbrott eller psykbryt, livet händer".  Och tänker tur jag tänkte träna iallafall då åkte jag inte ut förgäves.

Går in till gymmet och förfasas över den höga gräsliga musiken på gymmet, (en liten rutin jag har, att varje gång tänka, den där jäkla musiken)  Lägger in mina saker i skåpet, OCH hittar inte mobilen. Så letar vänder i väskan letar igen ingen jävla mobil. Får låna en mobil av en skåpgranne men såklart ingen mobil. 

Först tänker jag "den ligger i bilen det ordnar sig" Men inser att aldrig i HE att jag kan släppa tanken på mobilskrället när jag tränar och med den musiken i öronen som är på gymmet slutar det med att jag slår ihjäl nån med en kettlebell." Och måste ha eget ljud i öronen annars går det inte att träna, alls. Så jag får plocka in allt i skåpet igen, ta bilnyckel och gå ut till bilen, på vägen dit börjar jag tänka, "alltså jag VET, att jag la den jäkla mobilen i väskan, kom jag ihåg fel telefonnummer, tänker nej jag HAR det numret. Ni vet man börjar tvivla på sin egen förmåga att tänka och om jag överhuvudtaget är normal (det är jag ju i och för sig inte heller men det är en annan historia) . I bilen ligger såklart. Där mobilen, pust. Och jag kommer ihåg FULLT och fast att jag la mobilen i väskan men mellan parkeringen vid vårdcentralen och gymmet har jag glömt bort att jag plockat ur den och istället lagt den vid framsätet. 

Det är efter detta jag sätter mig ner och tar bilden, för att visa min sinnesstämning liksom. Men tur för mig ändå att jag redan hade träningskläder på mig för hade jag inte haft dom hade jag gett upp redan efter första missödet på vårdcentralen och åkt hem och druckit mer kaffe och glott på morgonTV. Nu fick ni förhoppningsvis ett kul inlägg stället. 

Nu är det resten av dagen kvar och med mer kaffe och ett träningspass i kroppen känner jag mig faktiskt som en människa igen. Ha en skön fredag mina vänner. Från soffan over and out.