Ja herre gud, denna veckan har jag haft sex olika besök inbokade på olika vårdinrättningar. Ett besök för mycket skulle det visa sig. För besöket på Sahlgrenska var igår torsdag, och här är jag idag, fredag. Med semla i magen och en kopp bränt kaffe framför mig. Livet kan vara bättre.  

Men vad göra, gå in på toa, gråta en skvätt över livets orättvisor. Sen ta sig själv i kragen, skicka ett surt meddelande till gubben, ja alltså inte TILL honom om honom utan mer "faan oxå,  gnäll, gnäll" man måste få gnälla hos nån och han är bra och mitt stöd i livet nu mer än någonsin.   Vete tusan hur jag klarat mig utan honom. 

Men i vilket fall, spotta i näven och gå vidare är liksom livets melodi. Inget blir bättre av att älta, det har iallafall livet lärt mig. 

Så denna veckan har jag alltså haft sex besök inom vården varav ett missat. Tre olika läkare, varav en missade jag igår då. En kurator, en sjuksköterska som stack mig i armen och tog fem rör ur min plågade arm, en tryckte i mig kontrastvätska och körde in mig ien datortomografiapparat. För övrigt fick jag självklart utslag av vätskan, ja varför inte liksom, ska nu livet jävlas kan vi ju ta i rejält. Fast nu ska jag inte bli bitter fast ibland är det jäkligt svårt att låta bli.  

Jag köpte dock en SEMLA, och det där brända kaffet, som var sådär lite bränt så att det kändes men inte så bränt att det inte gick att dricka, (då hade jag begärt att få en ny kopp lita på det) Det var den första semlan sedan 2018 och den var GOD, inte för att jag väntat just på att köpa semla i två år, utan mer jag köper en semla för jag har lust just nu. Och idag hade jag väldig lust på en semla, sen för att jag behövde skingra tankarna, dikta ihop det här för att sedan åka tillbaka hela långa vägen till Kinna igen. Där för övrigt en crockpot med kotletter puttrar, så mat är redan gjord, heja mig. Ha en skön alla hjärtans dag det tänker jag ha. Ikväll blir det vin till kotletten sådetså.