Så funkar min hjärna för tillfället, ju mer jag försöker hoppa av så snurrar bara karusellen fortare. I natt hade jag en SÅN natt. En SÅN natt innebär att jag somnar på kvällen som vanligt sedan är det som om blixten slår ner i rummet, eller i min hjärna då. 

Plötsligt vaknar jag och är KLARVAKEN. Det är då huvudet känns som en karusell. Tankar snurrar inne i min hjärna som en dålig skiva som hakat upp sig, det är liksom inte så där som det var innan i min hjärna: man ligger och funderar på än det ena än det andra, saker som behöver göras, saker man gjort, eller borde gjort. Tankar om att jag borde fixa det där problemet, om jag gör så här så kanske. Som de gånger hjärnan är FULL av massor av olika idéer och tankar. 

Nej om vore så väl. Då kunde man ju ändå vara lite kreativ och klura ut svaret på världssvälten. Det är ofta det man sysslar med på natten när man inte kan somna att lösa olika världsproblem. Att man sedan glömt sin lösning när man vaknar på morgonen därpå är ju en annan historia. 

Men mina tankar fastnar, ofta vid en sak som envist biter sig fast, igår hade jag två. Man försöker allt slappna av, tänka på annat, gå på toa, men HELA tiden snurrar tankarna tillbaka till det som etsas sig fast just för denna natt. Tillslut är det bara att ge upp tankarna på att sova, men ändå det är ju mitt i natten, så ligger man där och inser att inatt är det en SÅN natt. Sedan kan man ändå hoppas att nästa natt blir bättre. Det är ändå för väl att dessa nätter de kommer som ett brev på posten när jag överansträngt hjärnan. Det är bara att låta bli att överanstränga hjärnan, lätt eller hur?