Så går jag då på Rehab, syr och känns som att gå på syslöjden igen med en lärare som hjälper till och stöttar, fast fröken är här utbytt mot en arbetsterapeut. Fast sy har jag inte hunnit med nått vidare. 

Dagarna de går åt till en massa andra olika besök. Med Arbetsterapeuten har jag fått genomgång av mina dagar, när jag är trött och att jag behöver min vila varje dag. Sånt man lätt missar själv och man bara plötsligt känner att man är SÅ TRÖTT och man kan inte kan förstå varför. Med fysioterapeuten har jag fått ett träningsprogram för min fot. Och jag får bada, går på yoga och allt under övervakning av min läkare. 

Nu ska jag även göra en slags tester med en psykolog för att se över min faktiska förmåga här och nu. OCH det tror jag kommer att bli bra, även om själva testerna kommer att bli jobbiga. 

Allt känns lite som att gå i skolan igen, med ett schema. Det är skönt att ha och göra, även om jag blir vansinnigt trött. Framtiden den tänker jag inte på just nu, är inte där än, just nu är jag här och det får räcka för tillfället. 

Vad ska bitarna av tyg bli, ja det återstår att se.