Idag möttes jag av frost och dimma ute, och allt var så vackert. Det är vid dessa tillfällen jag riktigt önskar att jag vore en sådandär morgonmänniska som glatt skuttar upp kl fem varje morgon med aptit på livet. Då skulle jag varit ute en timme redan och fotat både dimma och frost. Innan jag sedan åkte till Borås med magen full av nyttig gröt och njutit av en andra frukost bestående av en kopp kaffe och en apelsin. Istället så fotar jag på eftermiddagen eller i kvällsljuset, det är oxå vackert men ändå morgonljuset är speciellt magiskt på något vis med dimman som dröjer sig kvar över nejden. Men jag fångar dessa ögonblick i min hjärna istället och lite sådär i hemlighet önskar att jag varit uppe en timme tidigare. (Bilden på mig tog jag igår eftermiddag på mig själv med stativ)