Ledig dag idag och imorgon är sista dagen på rehab. Så himla skönt. Allt har verkligen varit toppen och har lärt mig massor, både om mig själv och min hjärntrötthet men även om min kära fot. Nu kan jag fokusera på fortsättningen, och efter 8 veckor är jag trött. 

De första veckorna kunde jag hålla i vardagen någorlunda men ju längre veckorna har passerat ju tröttare har jag blivit. Allt har fått ligga efter, träning, pyssel och sånt som gör livet värt att leva, hushållet har legat LÅGT på agendan länge. 

På en promenad idag gick jag förbi en förskola, eftersom jag inte känner till min framtid tänker jag egentligen inte så mycket på den än, men det är inte utan att man börjar ställa sig frågan kommer jag att orka gå tillbaka till mitt arbete? Om inte, vad i helvita ska jag göra då? Det här frågorna när de kommer i smyg, då petar jag bort dom illa kvickt för just nu är jag inte redo för en framtid just nu vill jag bara ta dag för dag och fundera över huruvida foten klarade av en promenad på asfalt eller inte. Hur den mår får jag se imorgon den framförhållningen räcker långt för mig.  Och imorgon är det sista dagen, just det har ju redan sagt det men skönt är det att återgå till en vanlig vardag igen. 

Ha en fortsatt skön dag kram på er.