Att titta på människor är spännande. Just nu när jag ligger i solstolen tittar jag just mest på olika sorters människor. Hur gubben som ska skölja av sig efter badet i duschen känner att vattnet i duschen är riktigt kallt. 

Sånt tycker jag är humor i det lilla och kan inte låta bli utan att fnittra till för mig själv. Eller när i i bussen till vårt hotell från flygplatsen såg paret intill sig. Och såg på henne hur hon förberedde sig för att kliva av och utan att veta såg jag att vid nästa hotell ska dom hoppa av. Maken satt kvar med sitt bälte fortfarande på sig. Han var också beredd på att hoppa av och där sitter jag och funderar. "Undrar om han är medveten om att bältet fortfarande är på?" Det var han inte, och reser sig eller försöker resa sig men fast i bältet exakt just som jag misstänkte och åter så fnittrar jag för mig själv. 

Att iaktta andra kan vara en roande sysselsättning när man prövar sig på att göra ingenting. På detta hotell är typ 90 % tyskar och 70+. Alla hälsar på spanska eller tyska och innan man inleder en konversation med personalen får man be: in english please! Livet går med andra ord rätt sakta här. 

Här finns även en liten kille troligen infödd Kanariebo om det nu än heter så?  Han är klädd i röda shorts och en dito vinröd sweatshirt. Vi sitter i bikini trots att det blåser. Han står under tak med en långärmad tröja, kramar sig själv och ser ut att frysa. 

I bassängen simmar min make och tre andra, en med smäck på huvudet. Över alltet hörs bara ljuden från en bubbelpool. Här är stilla och jag börjar landa. Och tänker han måtte ju ha världens tråkigaste jobb. 

Jag kliver i gör maken sällskap och simmar fram och tillbaka under tryggt överinseende av vår badvakt. Idag är gott att leva. Ha en skön fortsatt dag mina vänner. Så hörs vi kanske en annan dag.