Då och då dyker det upp små guldinlägg man gjort under årens lopp på Facebook för mig har det blivit 10 nu. Nu börjar minnen från förra hösten dyka upp där jag är med på bild. Bland annat en från ett träningstillfälle och ett annat där vi hade barnbarnen hemma och jag satt och läste saga.  

Det är då jag själv märker vilken otrolig skillnad det är på mig nu och då. Herre jisses vad rund jag var. När man upplever viktminskningen själv under veckorna man kliver upp på vågen märker man ingenting. Eller jo man märker det på kläder och att man plötsligt måste köpa nya brallor för de andra sitter som hösäckar. Och man är skitglad för varje storlek man går ner. Och fortfarande kan jag bli alldeles fascinerad av attrahera kan ha MEDIUM i tröjor och 42 i byxor. Man vill liksom för säkerhets skull dra mig sig large oxå om utifallatt. Men nej medium räcker. 

Nu har jag dock haft samma storlek sen i somras ligger viktstabil och det blir inte lika tydligt från dag till dag. Förens de dagar minnen dyker upp som nu då denna bild på mig och mina äldsta två barnbarn ojojoj eller när jag tog ett kort å gymmet. 

Det är då jag är så glad över min resa. Hade gärna sluppit hjärninflammation men ibland kan man inte välja, och ibland funderar jag över OM jag inte startat min viktresa i januari innan hjärninflammationen hur hade jag mått idag då?