Är just nu på Fuerteventura, här är soligt men blåsigt och så SKÖNT. Sitter i en solstol och gör just ingenting. Lyssnar på en fågel som kvittrar möjligen en kanariefågel, hen sjunger vackert i vilken fall. Solen värmer men det blåser så man blir inte svettig. Perfekt med andra ord. 

OM det inte vore för den pyttelilla detaljen att just göra ingenting är det svåraste jag vet. Har alltid varit en rastlös själ nånstans. Efter min encefalit är det värre än någonsin. Så fort jag inte har något i händerna )som oftast mobilen då,  Får då frågan från "folk" som tycker att "men varför sitter du med mobilen hela tiden?" Svaret är för att jag håller på att bli GALEN annars. 

Har jag inget i händerna virrar jag mest planlöst omkring, om jag inte följer mina rutiner jag har hemma. Vet på pricken hur min dag ser ut. Skriver varje dag i min Bullet Journal, var jag ska göra kryssar det som jag gjort streckar över det som jag missat. Har skaffat ett sticke, planerar inför mitt nya liv med mål och mening. I väntan på att mina tankar mina planer lägger sig däremellan irrar jag med mina rutiner eller utan

Har jag ingen plan som nu denna veckan blir jag lätt rörig och har svårt att fokusera. VI har två fasta måltider, frukost och middag på kvällen. Däremellan som nu ska jag göra just ingenting, en perfekt vecka för mig att verkligen öva på att inte göra någonting. 

Mina mål glömde jag hemma det retar mig lite men samtligt kanske det är just det här jag ska träna på denna veckan att göra ingenting just för att det är så svårt. Men ändå kan jag inte låta bli skriver på detta för att det just kliar i fingrarna funderar på att hämta kameran och gå runt och fota lite, kanske ta en promenad. 

Fast just detta är väl att göra just ingenting. Bara vara bara leva och jag lever fast det är svårt. Just nu kan jag iallafall stå ut med det svåra. Ha en skön fortsatt dag mina vänner.