Om att var för snäll

(null)


Kan man vara för snäll och omtänksam? Om jag frågar andra om mina positiva och negativa sidor är just att jag är snäll och omtänksam något som återkommer från flera olika personer som en positiv egenskap. 

Och just snäll har jag varit och på grund av detta har jag blivit utbränd och lidit av depressioner. Inte just för att jag är snäll, utan de faktum att jag låtit det lida över mig själv. Jag har alltså varit snäll och omtänksam mot alla utom mig själv. Detta är ju något jag har jobbat med. Att inte behöva ta hand om världen hela tiden. 

Att inte just JAG behöver ta tag i att samla pengar till presenter osv. Jag har alltså varit medveten om denna sidan av mig själv länge. MEN det är svårt. Svårt att inte bry sig när människor far illa. Det blir lätt att jag tar in så mycket att jag liksom blöder själv.  Särskilt nu efter min hjärntrötthet för mitt filter är liksom borta. 

Jag vill hjälpa världen, men när jag inte kan det får jag dåligt samvete för att jag inte kan, trots att jag VET, att det inte funkar så. 

Jag har verkligen försökt att tänka på att vara snäll mot mig själv, men just den biten är riktigt svårt. För hur är man snäll mot sig själv utan att bli en egoist? Hur sjutton gör man? Det jag kommit fram till i mina funderingar är om jag gör saker jag tycker är kul är jag snäll mot mig själv. Att omge mig av människor som jag älskar är en annan. Men nu när jag är hemma hela tiden har jag TRÅKIGT och känner mig ensam. Så infernaliskt tråkigt. Så jag tränar. Men om man har haft dippar som jag nu haft i ca:3 veckor är det inte lätt att ta sig utanför dörren.  Att liksom ta steget ut och träna för gör jag det mår jag bättre, MEN när man är deppig så.......ja ni fattar det blir en ond spiral.  

Skrev nya mål för mig själv för ett tag sedan. Detta gjorde jag inför 2019 och ska komma med ett eget inlägg om det, hur jag tänker och gör kring detta, lite har man ju lyckats med, ja menar typ 30 kilo.  Host host 😊🥰

Men ett av mina nya mål är att jag ska skratta mer. Känner att jag skrattar för lite nu för tiden, och om jag skrattar mer borde jag ju bli snällare mot mig själv av bara farten. HUR detta ska gå till har jag inte kommit till än men det kommer. Bara jag får klura ett tag till så.  Snart kommer jag nog på hur man gör annars får ni komma med tips: Hur är man snäll mot sig själv? 

Ha en skön fortsatt kväll mina vänner så hörs vi. 


1 Lilla i:

skriven

Åh vad jag känner igen mig. Det är så lätt att bära för mycket, ta ansvar för andra och finnas. Sen står man där utmattad och undrar när man ska prioritera sig själv.. utan att bli egoistisk. Frågan är varför man är rädd för det? Förmodligen för att man vill att andra ska se på en på ett bra sätt. Men då är man åter andra till lags.. svåra saker för känsliga själar..

Svar: Jo precis så är det!
Som i en spegel

Kommentera här: