Jo det kan man ju undra. Äventyrsbad, men är inte hon hjärntrött? Det går ju inte. Nu vet jag ju inte hur ni tänker på detta när ni tänker er bilder från en Ing-Marie med glada barnbarn på ett äventyrsbad. Men allt är inte som det verkar och det man inte vet om man ser en ögonblicksbild är historien bakom och allt jobb INNAN jag faktiskt ens vågar gå in på ett äventyrsbad.   

Det började redan i september denna tripp. Allt planerades av mina barn. De ordnade tid plats osv jag behövde inte göra något mer än att tänka ja eller nej. I detta fall måste viljan från fyra små barn gå först, för om dom får en rolig och fin upplevelse får oxå jag det. Familjechatt är bra och gudars vet hur man klarade av kommunikationen innan. 

När resan väl är planerad (de yttre ramarna) börjar mitt funderande. Hur i hela friden ska jag klara en hel dag på ett äventyrsbad. Har inte ens varit på vårt eget lilla badhus hemma, Kaskad, sedan efter min hjärntrötthet. Så jag funderar, klurar och tänker. ALLDELES för mycket, redan där tar resan energi. Men jag letar upp badet börjar googla och ser att de har något som de kallar för Relaxen, kanske man kunde ordna nått där. 

Så mailar till anläggningschefen, och en massa mail, (mest från min sida med konstiga frågor, han är mycket snäll och tillmötesgående) men summa summarum efter femtioelva mail ska allt lösa sig. Jag går in via Relaxen, detta visar vara betydligt mindre krångligt än vad jag själv gjort det till innan. En vuxenentre helt enkelt. 

Där inne är det tyst och lugnt. Jag byter om, har fått en läcker vit badkappa och en dito handduk Alla andra byter om i familjedelen av badhuset där jag kan anta är betydligt livligare.  I duscharna finns det duschtvål allt känns lyxigt värre. Väl inne finns där en bar, sköna soffor, divaner. I högtalarna är där soft pianomusik. Härligt.  Mitt i allt finns en stor bubbelpool och en entré till massage om man beställt det eller en trapp ner till äventyrsbadet. 

Jag är redo för bad,  jag passar barn och badar med dom medans föräldrarna åker vattenrutschbana. När föräldrarna är åter dröjer det inte länge innan jag börjar leta efter maken inte helt lätt i ett stort badhus med vinklar och vrår överallt är det lätt att komma bort. Att inte ha koll är så jobbigt. Jag blir superstressad av just det. Så jag känner hur pulsen ökar och stressen kommer krypande men hinner stoppa mig själv och sätter mig hos barnen till maken dyker upp. 

Då går vi båda upp till Relaxen äter gott, jag tar ett glas vin och jag kan landa igen och är åter redo för bad ytterligare en liten stund där jag testar vattenrutschbanorna med yngste sonen detta varv, plus att jag är en haj som biter barnbarnen i tårna. 

Så, förutom att jag: försöker betala med mitt körkort istället för bankkortet, glömt schampo hemhemma, tvålen på vårt vandrarhem, och favorit i repris betalt parkeringsavgift för FEL BIL, så på bilen sitter en fin gul lapp på fönsterrutan. Så gick allt smärtfritt. Jippi 

Så en dag på badhus med barnbarn blir för min del två korta inhopp för att bada och umgås med barnen och resten av tiden tillbringar jag på Relaxen. Men så skönt att den fanns, för utan det vete sjutton hur det gott. För trots öronproppar blir det JOBBIGT i ett badhus och tyst är det inte någonstans. Så allt är inte vad det verkar men med vilja och envishet kan även jag fixa ett dopp med barnbarnen. 

Ha nu en skön söndagskväll mina vänner så hörs vi snart igen.