Ibland mår man inte bra, vissa dagar orkar man ingenting och om man inte passar sig är det lätt att fastna där. I våras när jag blev sjuk och tiden efter sa jag att det kändes som någon puttat ner mig i en grop och att livet stod där uppe och hånskrattade åt mig. En otroligt jobbig känsla. Men fram till nu och trots att året varit tufft har jag ändå känt att jag jobbat mig ur den jobbigaste gropen, och vissa dagar känner jag mig som den starkaste människan i världen.  

Att jag lyckas leva. Att rutiner funkar, maten och hälsan funkar och träningen fungerar och att jag faktiskt ändå lyckats gå ner 30 kilo. Livet känns om inte på topp så i alla fall känner jag mig just stark. 

Andra dagar orkar man inte lyfta ändan ut ur soffan. Ångesten lurar bakom hörnet och livet känns allt annat än på topp. Och det mesta känns som ett misslyckande. Att jag idag sitter kvar jag kvar i soffan, skit också. 

Jag har i tre veckors tid haft SÅ mycket på schemat att tiden för återhämtning inte varit riktigt nog. Och jag har varit just trött. Allt kulminerade nog i gårkväll, jag var HELT slut och när man är så trött att man sitter kvar i soffan och inte ens har orken att gå och lägga och klockan snurrar av bara farten. Den känslan har jag haft nu mellan varven av aktiviteter. Mina rutiner och mitt mående har blivit lidande. I går gick återigen klockan och jag tänker att jag är sugen/hungrig och går att kolla upp något att äta. Jag tänker något onyttigt och ni vet känslan när man tänker, fast jag borde inte, jag vill ha något riktigt riktigt onyttigt och får tanken "ÄH skitsamma" jag tar....

NÄR DET SLÅR MIG, jag tänker skitsamma, den tanken jag levt med typ fram till i januari när min viktresa började. Förstå mig rätt nu jag unnar mig onyttiga saker, jag tar godis en bit kaka osv. Det är inte det det är TANKEN på att ge upp.  När jag börjar tänka "äh skitsamma"  så hamnar jag snart åter i ett ekorrhjul som ju längre det snurrar blir att svårare att ta sig ur.  

Så istället tänker jag NEJ, jag tar lite kvarg en halv banan för att stilla suget och går och lägger mig. Fortfarande sjukt trött idag och tänker först vilodag. Men har en tid inbokad hos min arbetsterapeut och jag vaknar tidigt och går dit och efteråt går jag och tränar. Och nu känns det som jag vaknat.  

Just ordet SKITSAMMA är mig varningsklockan, mitt röda ljus. När det lyser måste jag stoppa. Och jag tänker,  jag vill INTE ner i gropen igen. 

Idag försöker jag se på livet mer som en vandring genom ett kuperat landskap där livet liksom ett landskap går upp och ner. Just nu har jag vandrat i en nedförsbacke och det går liksom bara nedför, nedför och nedför. Det gäller "bara" att undvika gropen i botten. Så jag tar mitt liv och försöker återta backen åt rätt håll, uppåt, få in rätt rutiner med träning och kost, för funkar den biten faller mycket annat också på plats.. Idag har jag tagit nya steg åt rätt håll. Tänker på mina rutiner och som min arbetsterapeut sa, det gäller att hitta rutiner även i kaoset.  Och ibland inse att en nedförsbacke är inte så farligt, det är ok och inte ett misslyckande att känna sig trött utan en del av vägen. 

Livet är egentligen ganska enkelt i mitt oerhört kuperade landskap. Det gäller bara att undvika groparna och hoppas att det inte dyker upp några oväntade fallgropar på vägen

Så Mina vänner ha en skön vecka så hörs vi snart igen.